Water Footprint kallas ett program och ett nätverk som startades av vinnaren av Stockholms internationella vattenpris 2008, professor John Anthony Allan.Ett Water Footprint eller vattenavtryck bestämmer den verkliga volymen av färskvatten som en tillverkande industri avlägsnar från ekosystemet eller från andra källor.Mätningar visar att vid Borealis tillverkning av polyolefiner går det åt mellan 1,2 och 6,5 liter färskvatten per kilo färdig produkt.Borealis har samarbetat med finska Uponor som tillverkar plaströr för bland annat bostäder och industrier.– Vi har deltagit i ett samarbetsprojekt med Borealis där syftet var att ta reda på vattenförbrukningen hos de plaströr vi levererar och vars råvara kommer från Borealis, säger produktchef Tarmo Anttila. Vattenförbrukningen i tillverkningen av vatten- och avloppsledningarna beräknades utifrån en 100 kvadratmeter stor lägenhet där det fanns sammanlagt 500 meter plaströr. Dessa förbrukade cirka 29 kvadratmeter vatten under hela produktionskedjan, varav plastmaterialet och rörtillverkningen svarade för en tredjedel av hela vattenavtrycket när systemet var installerat.– För oss var resultatet värdefullt eftersom ingen annan har gjort liknande analyser tidigare, säger Tarmo Anttila.Nu ska Water Footprint-projektet få en fortsättning när Kungliga tekniska högskolan ska samarbeta med Borealis.– Huvudsyftet är att få en överordnad bild av hur vattnet kommer in i processen, hur det används och vart det försvinner. Vi ska även diskutera konsekvenserna av vattenhanteringen inom plastindustrin, säger universitetslektor Björn Frostell på KTH.– Vi erbjöd Borealis att göra en Water Footprint åt dem i form av ett examensarbete. Arbetet har pågått i drygt ett halvår.Enligt Björn Frostell förbrukas inte vattnet. I stället omvandlas det till vattenånga, blir förorenat i processen eller värms upp.– Påverkan på vattnet är det viktiga i sammanhanget. Förbrukningen är bara en del av det vi kartlägger. Nu ska vi se på andra viktiga frågor som en industri måste tänka på. Det handlar bland annat om energi, koldioxidekvivalenter, gifter och atmosfär. Därefter ska allt vävas ihop.Björn Frostell ser detta som ett gott exempel där en global industri har engagerat sig i att försöka ta reda på vad som händer i deras egna fabriker i ett globalt perspektiv med syfte att förbättra miljön och se hur mycket energi man använder och vilka klimatkonsekvenser det har.– Det handlar om att skapa en helhetssyn på hur industrin ska hantera miljöfrågor. Det här är ett stort steg framåt, men man måste ytterligare bredda aktiviteterna, säger Björn Frostell.Text Rainer Saxén