Just stålindustrin som behöver kol till masugnarna och cementindustrin med stora utsläpp från kalkbränning blir svåra att klimatanpassa. Det har Svenska MiljöinstiInstitutet, IVL, kommit fram till i ett energiscenario för Sverig inför år 2050. – Det som är speciellt med stål i Sverige är järnmalmen. Det är inte helt enkelt att byta ut kol i masugnsprocessen, säger Lars Zetterberg hos IVL till Processnet.Med cementtillverkningen är det förbränningen av kalk, som ger stora koldioxidutsläpp, och är svår att göra något åt. Sammanlagt kvarstår fyra miljoner ton koldioxid som är svåra att åtgärda.– Vi utgår från den teknik som är känd idag. Det händer förhoppningsvis mycket på 40 år, konstaterar Lars Zetterberg. Koldioxidlagring kan få ner utsläppen något, och behövs för att åstadkomma en minskning av utsläppen med 90 procent. Utan koldioxidlagring blir den möjliga minskningen 85 procent. En av de viktigaste åtgärderna för att nå målet är en kraftigt ökad användning av biobränsle, från dagens 120 terawattimmar till cirka 270 terawattimmer. Vindkraften måste också byggas ut kraftigt, från en till 30 terawattimmar. Bilarna drivs med batteri eller flytande biobränsle. Någon mer kärnkraft behövs inte. Resultaten presenteras idag på IVLs stora miljökonferens och även i en debattartikel i Svenska Dagbladet.Text Kerstin Lundell