Certifieringsföretaget Det Norske Veritas, DNV, fick tillbaka sin rättatt kontrollera och certifiera handel med utsläppsrätter mellanindustri- och utvecklingsländer, enligt FNs Kyotoprotokoll, i februari.Kontrollen ska säkerställa att handeln verkligen leder till minskadeutsläpp. Handeln försiggår mellan företag i i-länder som behöverutsläppsrätter för att ha rätt att släppa ut koldioxid, och företag iu-länder vars utsläpp inte begränsas av Kyotoprotokollet. Tanken är attdet ska ge billigare utsläppsminskningar än om företagen i i-ländersatsar hemmavid.Effektiviteten i verksamheten är beroende av att utsläppenkontrolleras, av företag som DNV. Företagen kontrolleras i sin tur avFN-kommittén CDM Executive Board där CDM står för Clean DevelopmentMechanism.FN-kommittén konstaterade i slutet av förra året att DNV inte följtreglerna tillräckligt bra och krävde förbättringar. Bland annat fannFN-kommittén att en person som godkänt ett projekt inte hade rättkompetens. Några av felen hade påpekats tidigare, men inte rättats tillså som krävdes.Michael Lehmann, teknisk direktör hos DNV, berättar att mycket avkritiken berodde på bristande dokumentation, Detta är ironiskt eftersomDNV har många års erfarenhet som certifierare och alltså av attkontrollera att andra företag dokumenterar sina processer väl.– Man är expert och tror att man kan det. Därför är en extern kontroll väldigt nyttig, säger Michael Lehmann.DNV och andra certifieringsorgan har också kritiserats av bland andraStanfordforskarna Michael Wara och David Victor, för atti-landsföretagens satsningar i u-länder inom ramen för handelssystemetinte har avsedd effekt, alltså minskning av utsläpp av klimatgaser. Desom certifierar projekten har kritiserats för att godkänna projekt somkanske genomförts även utan bidraget från företag i i-länder. Mycket av kritiken handlar om vattenkraftverk i Kina, som enligtkritikerna byggts i vilket fall som helst. I några av fallen så handlardet också om stora dammprojekt som tvingat många människor att flytta.Men Michael Lehmann menar att det inte har med det indragna tillståndetfrån FN att göra. Däremot vill han inte påstå att kritiken från Stanfordforskare medflera är helt obefogad. Det är svårt att dra gränser, speciellt vadgäller additionalitet. Begreppet används för att beteckna atti-landsföretagens satsningar i u-länder verkligen skaparutsläppsminskningar som inte kommit till stånd i annat fall.– Additionalitet är ett extremt nytt begrepp. Man får prova sig framtill ett system som inte är för tungrott och byråkratiskt, men som ändåär bra nog och verkligen ger additionalitet. Om var gränsen går finnsmånga olika synpunkter, och reglerna har också ändrats med tiden ochtagit hänsyn till kritiken, berättar Michael Lehmann.Ulrika Raab från Energimyndigheten, som var medlem i FN-kommittén sombeslutade om att dra in Det Norske Veritas tillstånd, kan inte säganågot utöver vad kommittén redan publicerat. Men vad gälleradditionalitet så tror hon inte att det är största problemet.– Problemet är snarare att den administrativa bördan är så tung att småprojekt och projekt i de minst utvecklade länderna inte går i land medprocessen att bli godkända, säger Ulrika Raab som arbetar medsystemanalys. Det Norske Veritas är störst på marknaden för certifiering av utsläppshandel mellan i- länder och u-länder.