Bönder i tropikerna tjänar på att bränna ner regnskog för att kunna odla biobränsle, jämfört med att plantera på redan uppodlad mark, som är utarmad på näringsämnen och därför kräver gödsling och avancerade odlingsmetoder.Det konstaterar Holly Gibbs på Stanford's Woods Institute for the Environment. Att bönderna i tropikerna verkligen bränner regnskog för att få odlingsmark visas av hennes analys av satellitbilder. Med hjälp av dem har hon undersökt mönstret för odling i tropikerna, i Brasilien och Indonesien bland annat, där odlingen av biobränsle ökat snabbt de senaste åren.Satellitbilderna visar att mellan år 1980 och år 2000 kom hälften av den nya odlingsmarken i tropikerna från regnskog. Mönstret håller också i sig för senare år, menar Gibbs.Därför finns det anledning att oroa sig för biobränslets ursprung. Om regnskogen bränns ner för att skapa odlingsbar mark skapas så stora utsläpp av koldioxid att det inte går att kompensera med biobränsleodlingen. Men svedjebränning av regnskog är ändå vad som är lönsammast för bönderna i dagsläget.- Statsstöd och miljöcertifiering och koldioxidmarknader borde uppmuntra till odling på redan odlad mark med nedsatt bördighet snarare än på skogsmark, säger Holly Gibbs till nyhetsbrevet Eurekalert, som ges ut i samband med den stora vetenskapskonferensen i Chicago arrangerad av AAAS.Hur biobränsleodlingen ska gå till för att bli klimateffektiv studeras hos Joint Global Change Research Institute, som samlar flera universitet i samarbete med USAs energidepartement. Här undersöker man hur olika grödor kan ge bäst utdelning vid olika lokala förhållanden. Exempelvis hur jorden är beskaffad, hur mycket vatten som finns och så vidare. Forskarna använder bland annat datormodeller för att undersöka regionala förhållanden. I ett första steg handlar det om norra USA.- Men om vi kan göra biobränslen långsiktigt hållbara vid de stora sjöarna i USA, då kan vi använda samma metoder för att utveckla biobränsleindustrier som fungerar i andra regioner, säger César Izaurralde till Eurekalert.Text Kerstin Lundell