Statoilhydro har köpt rättigheterna att utvinna olja ur oljesand på ett1110 kvadratkilometer stort område i kanadensiska Alberta. Om två år ärproduktionen tänkt att starta. Men enligt miljöorganisationen Bellonakan det norska oljeprojektet i Kanada visa sig vara en felsatsning.Byggkostnaderna ökar dramatiskt. Samtidigt har provinsen infört nyaskatteregler som missgynnar det norska oljeföretaget. Dessutom lär ettlagförslag vara på gång som ska kräva att minst hälften avCO2-utsläppen från utvinningen omhändertas.Bellona har länge varit kritiskt till den norska satsningen på oljesandsom anses vara mycket miljöstörande. Enligt organisationen kommerutsläppen av koldioxid att uppgå till sju miljoner ton årligen. Det ärlika mycket som de norska privatbilarna släpper ut under ett år.- Statoilhydro hade nog inte räknat med de miljökrav som är på gång.Flera amerikanska delstater har infört förbud på att köpa olja med såhög CO2-intensitet som den från oljesanden, säger Frederic Hauge,ordförande för Bellona som nu betvivlar att oljesandsprojektetverkligen kommer att genomföras.Men på StatoilHydro finns ingen större oro:- Allt högre kostnader gäller inte bara oss utan hela oljebranschen.När det gäller krav på att ta hand om koldioxid så vet vi ännu inte vadsom kommer att gälla, men vi förbereder våra anläggningar för det. Vifortsätter vårt projekt som planerat, säger Kjersti Tvedd Morstøl somarbetar med internationella projekt på Statoilhydro.Cirka 150 testbrunnar för kartläggning av oljesandsförekomsterna harhittills borrats. Enligt Kjersti Tvedd Morstøl kommer cirka fem procentav hela arealen att utnyttjas för oljeproduktion, men hon vill inteuppge hur stora utsläpp av koldioxid som utvinningen beräknas ge.- Projektet kommer att pågå i många år. Det pågår en ständigteknikutveckling, så det är svårt att säga hur stora utsläppen kan bliframledes.Fakta Oljan utvinns med vattenångaOljesanden ligger i 10 till 40 meter tunna lager på mellan 300 och 500meters djup. Det norska bolaget tänker därför inte satsa påtraditionell gruvdrift som hittills varit den gängse metoden, utan villutvinna oljan med hjälp av vattenånga. Det krävs omfattandeanläggningar för det.Ett antal oljeborrstationer med sex till åtta brunnar i varje byggsupp. Varje brunn borras ned till 500 meters djup och böjs sedan av 700till 1000 meter horisontellt, ett vanligt förfarande när olja skautvinnas.För att få tag på vatten som kan användas måste företaget borra nästan1000 meter i den kanadensiska marken. Det bräckta vattnet renas påsalter och mineraler och hettas sedan upp till ånga med en temperaturpå cirka 220 grader. Den heta vattenångan förs därefter ned i hål somföljer brunnshålen parallellt med ett avstånd på cirka fem meter.Värmen från vattenångan sprids i undergrunden och frigör den tunga oljan (bitumen) som finns bunden i oljesanden.Oljan som strömmar upp till markytan via brunnarna är då blandad medvatten. Olja och vatten separeras. Nafta tillförs den tungflytandeoljan för att göra den mer lättflytande varefter den pumpas i ledningartill raffinaderiet för vidare behandling.Vattnet som har separerats från oljan renas ytterligare och hettas upptill ångfas för att återanvändas i den fortsatta oljeutvinningen.Det område Statoilhydro nu har utvinningslicenser för beräknasinnehålla 2,2 miljarder fat olja. Produktionen av olja ska enligtplanerna starta 2010 och nå 20 000 fat år 2011. Omkring 2020 skaproduktionen vara uppe i 200 000 fat per år. Den beräknas sedan pågå i30 till 40 år.Text Lars Eriksson