Många biobränslen och brännbart avfall innehåller så höga halter avkalium och natrium att sanden i en fluidiserad bäddpanna klibbar ihop,eller sintrar. Alkalimetallerna bildar lager med låg smältpunkt kring sandkornen,vilket gör att de klibbar ihop. Den klibbande askan bildas vid detemperaturer som används vid förbränningen, som ligger mellan 700 och850 grader Celcius.För att åtgärda detta kan man blanda biobränslen med rötslam frånreningsverk som innehåller svavel innan förbränningen. Svavel omvandlarklorider av alkalimetaller, som natrium- och kaliumklorid tillsulfater, som inte är korrosiva. – Rötslammet innehåller en aska som ger en annan smältpunkt än den sombiobränslena har. Rötslammet har en förmåga att förhindra bildningen avden klibbande aska som bildas av sandkorn och alkalimetaller, sägerSolvie Herstad Svärd vid Scandinavian Energy Project i Göteborg.Hittills har man fått byta ut sanden oftare för att få bortalkalisalterna. I vissa fall kan man tillsätta kalk eller kaolin föratt minska askproblemen.– Torv bildar ingen klibbig aska och är nästan lika bra som rötslam.Rötslam innehåller nästan 50 procent aska och med den fick man bästaeffekten i de försök som gjordes i en 12 megawatts CFB-panna vidChalmers, säger SolvieHerstad Svärd.– Det visade sig också att en samtidig tillsats av kaolin och svavelminskade risken för bäddagglomerering och korrosiva beläggningar. Menallra bäst effekt hade inblandning av rötslam i bränslet.Både torv och stenkol har en fördelaktigare aska jämfört medbiobränslen. Problemet med dem är att de inte är förnyelsebara bränslenoch att de därför på sikt ska ersättas av biobränslen i Sverige.Enligt Solvie Herstad Svärd är samförbränning med rötslam eller torv,alternativt samtidig dosering av kaolin och svavel, de mest effektivametoderna för att minska alkalirelaterade driftproblem. Projektet har finansierats av Värmeforsk och deltagarna var förutomScandinavian Energy Project, Chalmers tekniska högskola, Sverigestekniska forskningsinstitut SP och Vattenfall Consultant.Text Rainer Saxén