Företag som utvann metaller vid gruvor under 2004 betalade i snitt 24öre per kilowattimme för elen under 2004, medan övriga gruvföretag somexempelvis kalkbrott betalade 43 öre. Det framgår av en rapport frånEnergimyndigheten, med siffror från SCB. Gruvföretagen utgjorde extremerna bland de processbranscher som finnsmed i rapporten. Men bland övriga var variationen också stor.Massaindustrin betalade nästan lika lite som metallutvinningsföretagen,medan gummi- och plastindustrin nästan kom upp i nivån för övrigagruvföretag, se tabell. En jämförelse mellan elens andel av den totala förädlingskostnaden hosbranscherna visar att ju större andel el, alltså ju mer elintensivbranschen är, desto lägre är priset. För företag som utvinner metalloch betalar lite per kilowattimme utgör elkostnaden hela tio procent avden totala kostnaden, kapitalkostnaden borträknad. För övrigagruvföretag är elkostnaden bara fyra procent av totalkostnaden. Anledningen till att det varierar på det här sättet kan vara att de somhar stora utgifter för el helt enkelt är bättre på att förhandla omelpriset. De branschföreträdare som Process Nordic kontaktat kände intetill siffrorna sedan tidigare, och kunde inte säkert säga varför prisetvarierar så mycket mellan massatillverkare, kemiföretag, plastföretagoch andra företag inom processindustrin. Men en återkommande förklaringvar just företagens förmåga att förhandla.– Företagen är olika framgångsrika vid förhandlingar, någon annanförklaring har jag inte, säger Tomas From, hos Svemin, gruvindustrinsbranschförening.Elpris 2004Sektor Öre/kwh Gruvindustri utom malm 0,43 Malmutvinning 0,24Massa- och pappersindustrin 0,25Kemisk industri 0,30Gummi- och plastindustrin 0,38Jord- och stenindustrin 0,36Järn/stål/metallindustrin 0,30 Tabell ur rapporten Scenarier inför Kontrollstation 2008 från Energimyndigheten.Text Kerstin Lundell